Här är veckans Markus-tankar, som denna gång är baserade på Markus 11:19-12:40

Jesus föddes som en del av det judiska folket, och levde i den judiska kulturen. Han tog del i den tradition som generation efter generation av judar hade utvecklat, nämligen den meditation över skrifterna som beskrivs i psaltaren 119. ”Dina befallningar skall jag aldrig glömma, du skänker mig liv genom dem” och ” Jag äger mer vishet än alla mina lärare, ty jag begrundar dina lagbud”. Muntlig tradering av texterna, gemensam högläsning, och gemensamma diskussioner i synagogan präglade troligtvis hela Jesus uppväxt. Redan som tolvåring bidrog han med stora mått av insikt vid de samtal som fördes i templet i Jerusalem vid påsken, och som vi kan läsa om i Lukas 2. Och som judisk ”rabbi” var det också i och genom samtal han undervisade. I kapitel 11 och 12 i Markus evangelium kan vi läsa om flera sådana samtal. Frågor besvaras med nya frågor, liknelser, och nya infallsvinklar i utläggningen av skrifterna. Och Jesus är sannerligen ”rabbi”, en mästare, i konsten att undervisa! Åtskilliga gånger beskriver evangelieförfattarna hur hans åhörare häpnar över hans undervisning. Han har en förmåga att blottlägga såväl skrifternas djupaste innebörd, som frågeställarnas intentioner.

Att genom meditation – en ständig begrundan över och brottning med texterna – nå en djupare förståelse av Bibelns budskap, är någonting vi kan hjälpas åt med. Ja, det är till och med tanken att vi ska hjälpas åt, eftersom Kyrkan beskrivs som en gemenskap där vi får vara ”lemmar, varandra till tjänst”. Så låt oss med hjälp av varandra, vägledda av Anden (som ju kallas just ”hjälparen”) studera och meditera, så att vi förstår allt mer av bredden och längden och höjden och djupet av Kristi kärlek.

Och en sak till. I Lukas 10 berättar Jesus liknelsen om den barmhärtige samariern för en laglärd som frågat honom vad som menas med att vara någons ”nästa”. När mannen inser att det handlar om att vara barmhärtig, som samariern i liknelsen, avslutar Jesus samtalet med orden: ”Gå, och gör du som han”. Så när vi mediterar och studerar, låt oss då också ta med den judiska tanken, att man inte har ”hört” eller ”förstått” någonting, förrän man också har agerat utifrån det, och låtit det bli en del av livet.