Psalm 22
1 För körledaren. En psalm av David.
2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta.
3 Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte,
jag ropar om natten men finner ingen ro.
4 Dock är du den Helige,
till din tron stiger Israels lovsång.
5 På dig förtröstade våra fäder,
de litade på dig, och du kom dem till hjälp.
6 De ropade till dig och blev räddade,
de litade på dig, och du svek dem aldrig.
7 Men jag är en mask, inte en människa,
hånad och föraktad av envar.
8 Alla som ser mig gör narr av mig,
de hånler och skakar på huvudet:
9 ”Han har överlämnat sig åt Herren,
nu får Herren gripa in och rädda honom
– han är ju älskad av Herren.”
10 Du hjälpte mig ut ur min moders liv,
du lät mig vila trygg vid min moders bröst.
11 Från min födelsestund är mitt liv i din hand,
alltsedan jag blev till har du varit min Gud.
12 Dröj inte långt borta, jag är i nöd,
och ingen finns som hjälper mig.
13 Tjurar skockar sig runt mig,
jag är kringränd av bestar från Bashan.
14 De spärrar upp sina gap
som rovlystna, rytande lejon.
15 Jag rinner bort likt vatten som slås ut,
benen lossnar i min kropp,
mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt bröst.
16 Min mun är torr som en lerskärva,
tungan klibbar vid gommen.
Du lägger mig i gravens mull.
17 Hundar samlas runt mig,
jag omringas av en hord av våldsmän.
Händer och fötter är skrumpnade,
18 jag kan räkna varje ben i min kropp.
De står där och stirrar på mig,

19 de delar mina plagg emellan sig,
de kastar lott om mina kläder.
20 Men du, Herre, dröj inte långt borta,
du min styrka, skynda till min hjälp!
21 Rädda mig undan svärdet,
mitt liv ur hundarnas våld!
22 Rädda mig ur lejonets gap,
mitt arma liv undan vildoxens horn!
23 Då skall jag sjunga ditt lov för mina bröder,
i tempelskaran skall jag prisa dig.
24 Ni som fruktar Herren, prisa honom,
ära honom, Jakobs ätt,
bäva för honom, Israels ätt!
25 Ty han föraktade inte den svage
och vände inte ryggen åt hans nöd,
han dolde inte sitt ansikte
utan hörde hans rop om hjälp.
26 Du är källan till min lovsång
i den stora tempelskaran.
Inför dem som fruktar Herren
får jag frambära de offer jag lovat.
27 De betryckta får äta och bli mätta,
de som sökt sig till Herren får prisa honom.
– Må ni alltid vara fyllda av livsmod.
28 Hela jorden skall minnas vad som skett
och vända om till Herren,
alla folk och stammar skall tillbe inför honom.
29 Ty kungamakten är Herrens,
han härskar över folken.
30 De som sover i mullen kan inte hylla honom,
de som vilar i jorden kan inte böja knä för honom.
Men jag lever för honom,
31 och mina barn skall tjäna honom.
De skall vittna för nya släktled om Herren,
32 förkunna hans rättfärdighet för ofödda släkten,
ty han grep in.