Psalm 88
1En sång, en psalm av Korachs ättlingar. För körledaren. En dikt av Heman, esrachiten.
2Herre, min Gud, om dagen ropar jag på hjälp,
om natten stiger mitt klagoskri till dig.
3Låt min bön nå fram,
lyssna till min klagan.
4Mitt liv är fyllt av elände,
jag står vid dödsrikets rand.
5Jag räknas till dem som lagts i graven,
jag är en man som har mist sin kraft.
6Jag multnar bland de döda,
likt de fallna som vilar i graven,
dessa som du inte längre minns
och som är avskurna från dig.
7Du har störtat mig ner i graven,
i det mörkaste djupet.
8Tung vilar din vrede på mig,
du låter dina bränningar slå över mig.
9Du har drivit bort mina förtrogna,
du har fyllt dem med avsky för mig.
Jag är inspärrad, jag kan inte komma ut.
10Mitt lidande gör blicken skum.
Varje dag ropar jag till dig, Herre,
jag sträcker mina händer mot dig.
11Gör du under med de döda?
Kan skuggorna resa sig och prisa dig?
12Talar man i graven om din godhet,
i avgrunden om din trofasthet?
13Blir dina under kända i mörkret,
din rättfärdighet i glömskans land?
14Jag ropar till dig, Herre,
om morgonen stiger min bön till dig.
15Varför stöter du bort mig, Herre,
och döljer ditt ansikte för mig?
16Från min ungdom var jag plågad intill döden,
du fyller mig med skräck, min kraft är slut.
17Din vrede går fram över mig,
fasorna gör mig till intet.
18De sluter sig om mig som vatten,
de omger mig ständigt.
19Du har drivit bort mina vänner och fränder,
mina förtrogna tar du ifrån mig.