Psalm 77
1För körledaren. Av Asaf, en psalm.
2Jag ropar till Gud med hög röst,
jag ropar till Gud, må han höra mig.
3I nödens stund söker jag Herren,
hela natten sträcker jag ut mina händer
utan att tröttna.
Ingenting ger mig tröst.
4Jag tänker på Gud och suckar.
Jag grubblar och krafterna sviker.
5Du låter mig inte sluta ögonen,
jag är utan ro, finner inga ord.
6Jag tänker på forna dagar,
minns längesedan gångna år.
7Tankarna mal om natten,
jag grubblar och söker förstå.
8Förkastar Herren för alltid,
skall han aldrig mer visa nåd?
9Är hans trofasthet slut för all framtid,
är hans löfte upphävt för evigt?
10Är Gud inte längre god mot oss,
står vreden i vägen för hans barmhärtighet?
11Jag tänker: Det är detta som plågar mig,
att den Högste inte handlar som förr.
12Men jag minns Herrens gärningar,
jag minns dina forna under.
13Jag tänker på allt vad du gjort
och begrundar dina stora verk.
14I helighet, Gud, går du fram.
Vilken gud är så stor som du, o Gud?
15Du är den Gud som gör under,
du visade folken din kraft.
16Med stark arm befriade du ditt folk,
Jakobs och Josefs ättlingar.
17Vattnen såg dig, o Gud,
vattnen såg dig och skälvde,
djupen bävade.
18Från skyarna strömmade vatten,
åskmolnen mullrade
och dina pilar flög.
19Din åskas vagnshjul dånade,
blixtarna lyste upp världen,
jorden darrade och skälvde.
20Genom havet gick din väg,
din stig gick genom stora vatten –
du lämnade inga spår.
21Du ledde ditt folk som en hjord,
dess herdar var Mose och Aron.