I den kommande veckans Markustexter ställs vi inför allvaret i ”den lilla apokalypsen”. En apokalyps är en text (grek apokalypisis som betyder avslöja/uppenbara) som uppenbarar något av framtiden och sluttiden/yttersta tiden. Precis före och efter kapitel 13 möter vi två kvinnor som i texten förbereder för Guds rikets kommande på två olika sätt.
Änkan i 12:41-44 gav till templet och Gud sin korban (tempelgåva) som var en slags välgörenhetsgåva. Kontrasten är tydlig med de skriftlärda som i 12:40 äter änkorna ur husen och gärna ber långa böner för syns skull och alla de som gav av sitt överflöd. Änkan gav allt hon hade att leva på. En överlåtelse till templet och Guds vilja och hon pekar också med sin handling på Jesu självutgivande kärlek för världen. Hon blir ett exempel på vad det på riktigt är att hålla lagen – hon gav allt i ett självutgivande liv. Detta i motsats till de skriftlärda som tog allt. Att hon gav allt hon hade att leva på kan också översättas med att änkan gav ”hela sitt liv”.
Sann efterföljelse och laguppfyllnad måste handla om hela livet inte enstaka laguppfyllnader.
Kvinna med Nardusbalsamen i kapitel 14:3-9 smörjer Jesus med den dyra balsamoljan som var värd ca 300 dagslöner. Hon smorde inte Jesus som kung för där användes bara olivolja medan välluktande oljor och balsam snarare hörde festen och glädjen till. Hon smorde snarare Jesus till det goda livet och glädjen. Men det blev istället ett tecken på hans förestående död för oss – dvs en balsameringsolja för den som skulle dö för oss.
Änkans gåva leder oss till vår egen överlåtelse och att vara redo att ge allt för Jesus och därmed vara vaken för sluttidens utmaningar och förhoppningar om räddningen på yttersta dagen – när tiden tar slut och Människosonens återkomst står för dörren (Kap 13). Men det börjar med Jesus död som kvinna med balsamen smorde honom till. I hans död och uppståndelse vilar hela mänsklighetens hopp om räddning och liv.
Vi utmanas till överlåtelse och vakenhet i dessa texter. Vi kan inte förlita oss på vår egen förträfflighet utan bara nåden hos Jesus och Guds godhet som kommer visa sig också i yttersta tiden.
Markus 13:20
Om Herren inte hade förkortat den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden.
Det finns anledning till allvarlig eftertanke och omvändelse utifrån veckans avsnitt och likaså tacksamhet och glädje över att Gud själv kommer rätta till allt tokigt vi människor ställt till med i våra egna liv och i historien som helhet. Det finns hopp och tröst i orden från Jesus om den sista tiden.
Också övriga Nya Testamentet visar på allvaret men främst hoppet om Guds räddning i den sista tiden av mänsklighetens historia:
2 Petr 3:8-13
8 Men en sak får ni inte glömma, mina älskade: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. 9 Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig. 10 Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till .
11 När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva 12 medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta! 13 Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.
- Var är du och jag – ser vi allvaret och ser vi Guds godhet i hoppet om räddningen som han gett oss genom relationen till Jesus?
- Får det faktum att Jesus gett oss all anledning till hopp om en levande framtid märkas på riktigt i hur vi ger, ber och ter oss mot varandra och andra?
- Hur lever man livet som kristen med framtiden i ryggen?
Väl mött till bön, tillbedjan och lovsång i gudstjänst!
/Robert Åkerlund, Pastor