Psalm 44
1 För körledaren. Av Korachs ättlingar, en dikt.
2 Vi har hört, o Gud,
våra fäder har berättat för oss
om dina gärningar på deras tid,
dina dåd i forna dagar.
3 Du fördrev andra folk men lät våra fäder slå rot,
folken kuvade du, men dem lät du växa till.
4 De tog inte landet med sitt svärd,
deras egen kraft gav dem inte seger
men din hand, din kraft och din gunst,
ty du älskade dem.
5 Du är min konung och min Gud,
du skänker Jakob seger.
6 Med din hjälp skall vi slå ner våra motståndare,
i ditt namn trampa ner våra fiender.
7 Jag litar inte till min båge,
mitt svärd ger mig inte seger.
8 Nej, du gav seger över våra fiender,
du lät motståndarna stå där med skam.
9 I Gud har vi alltid vår stolthet,
ditt namn prisar vi ständigt.
10 Men nu har du stött bort och förnedrat oss,
du drar inte i fält med våra härar.
11 Du lät fienden driva oss på flykt,
och våra motståndare fick plundra.
12 Du gjorde oss till slaktfår
och skingrade oss bland folken.
13 Du sålde ditt folk för ingenting
och gjorde dig ingen förtjänst.
14 Du gör oss till åtlöje för våra grannar,
till spott och spe för dem som bor omkring oss.
15 Du gör oss till en visa bland folken,
ett mål för allas förakt.
16 Ständigt känner jag min vanära,
jag måste rodna av skam,
17 när jag hör dem som smädar och hånar,
ser fienden som vill hämnas.
18 Vi utsätts för detta, fast vi inte glömt dig
och inte svikit förbundet med dig.
19 Vårt hjärta har inte vänt sig från dig,
våra steg har inte vikit från din väg.
20 Men du har krossat oss som du krossade draken
och höljt oss i djupaste mörker.
21 Om vi hade glömt vår Gud
och sträckt våra händer mot en avgud,
22 skulle då inte Gud ha märkt det,
han som vet vad som göms i vårt hjärta?
23 Det är din skuld att vi ständigt dödas,
att vi räknas som slaktfår.
24 Vakna! Varför sover du, Herre?
Res dig! Stöt inte bort oss för alltid!
25 Varför döljer du ditt ansikte
och glömmer vår nöd och plåga?
26 Vi har sjunkit ner i gruset,
vi ligger tryckta mot marken.
27 Grip in, kom till vår hjälp,
befria oss, du som är god!